Jag är fet och ful.
Så jävla fet och ful så ni anar inte.
Jag vill att man ska se mina revben.
Jag vill att man ska se mina nyckelben.
Jag vill att man ska se hur höftbenen är lika vassa som knivar.
Jag vill att mina lår ska ha ett så stort mellanrum så en liten unge kan krypa igenom när man står med fötterna ihop.
Jag vill att mina armar ska vara smala som stickor.
Jag vill att strl. xxs ska vara för stort.
Då kommer jag må bra, då har jag lyckats. Jag SKA se ut sådär. nej, MÅSTE!
Jag börjar tveka på om jag verkligen kan bli så smal. Jag kommer alltid att vara ett fetto. Ja, fetto har jag ju som mellannamn. Det stämmer jävligt bra.
Jag ser hur alla skäms och kollar konstigt på mig och min kropp. Sen säger dom, "Gud vad smaaaal du är!" Ah tjena, jag ser hur din näsa växer och tungan blir svart. Jag fattar att ni menar motsatsen. Men ni är för fega för att säga sanningen.
Du är INTE ful och fet! Tänk inte så om dig själv, då mår du bara sämre. Vad jag kan se och läsa på din blogg verka du vara en klok och bra person. Tänk positivt och försök att förtränga dem andra dåliga sakerna. Tänkandet skapar... glöm aldrig det min vän.
SvaraRadera